än är jag inte död...
Det känns kusligt nära ibland, då man känner att nej nu tar fan luften slut. Man chippar, man måste pausa mellan varannat ord. Detta är helt konstigt för mej.
Här kommer storyn behind it all.....
Igår hade vi möte med VD:n för företaget som jag jobbar för, trevlig kille by the way. Vi skulle prata om bonusar, och just i detta tillfället så kände jag att jag behövde ett astmaspray sprutt, så jag tar fram den och alla blir förfärade. Att inte är det så allvarligt och jag då skröt högt och tydligt med att "det är ju bara lite astma, aldrig något jag behövt åka in för"
Då plingade de till i guds klocka, han tyckte jag var för självgod, så sagt och gjort. Han skickade mej indirekt till akuten.
Efter jobbet åkte jag till saga för att gå på bio med Linnéa. Hade astma konstant och hostar som en jag vet inte vad. Tänkte åka till sjukan direkt efter bion men åkte hem, när jag kom hem började jag hosta mer, jag ringde sjukvårdsupplysningen och hon tyckte jag skulle åka in.
Efter cirkus 2,5 när vi precis blev klara ringer J, som vi skickade ett sms tidigare til och frågade han om han kunde skjutsa oss till akuten, det hade han missat, så han var helt upprörd när R pratade med honom men han kom iaf och hämtade oss. Gulle dig och stort tack även till Sandra för skjutsen in.
När jag kom hem blev det värre, och kortison tabletterna som jag fick skulle börja kicka in inom en timme, var lite frustrerande när man höll på att dö nu, jag kan ju liksom inte vänta 40 min. Men jag somnade, sittandes iaf.
Idag gör det ont att andas, jag hostar, men något lättare att andas (relativt lite) men man måste ju hålla sig positv, eller hur!
Här kommer storyn behind it all.....
Igår hade vi möte med VD:n för företaget som jag jobbar för, trevlig kille by the way. Vi skulle prata om bonusar, och just i detta tillfället så kände jag att jag behövde ett astmaspray sprutt, så jag tar fram den och alla blir förfärade. Att inte är det så allvarligt och jag då skröt högt och tydligt med att "det är ju bara lite astma, aldrig något jag behövt åka in för"
Då plingade de till i guds klocka, han tyckte jag var för självgod, så sagt och gjort. Han skickade mej indirekt till akuten.
Efter jobbet åkte jag till saga för att gå på bio med Linnéa. Hade astma konstant och hostar som en jag vet inte vad. Tänkte åka till sjukan direkt efter bion men åkte hem, när jag kom hem började jag hosta mer, jag ringde sjukvårdsupplysningen och hon tyckte jag skulle åka in.
Efter cirkus 2,5 när vi precis blev klara ringer J, som vi skickade ett sms tidigare til och frågade han om han kunde skjutsa oss till akuten, det hade han missat, så han var helt upprörd när R pratade med honom men han kom iaf och hämtade oss. Gulle dig och stort tack även till Sandra för skjutsen in.
När jag kom hem blev det värre, och kortison tabletterna som jag fick skulle börja kicka in inom en timme, var lite frustrerande när man höll på att dö nu, jag kan ju liksom inte vänta 40 min. Men jag somnade, sittandes iaf.
Idag gör det ont att andas, jag hostar, men något lättare att andas (relativt lite) men man måste ju hålla sig positv, eller hur!
Nej nu ska ja jobba, och ringa vårdcentralen! Nu jävlar ska jag trycka i mej medicin....
Kommentarer
Postat av: Kia
Ont krut förgås inte så lätt sägs det... ;)
Trackback
