I am so fucking lost...
Lilleman har ju som sagt ont i magen vilket gör att vi mest tittar på varandra han och jag. Eller ja han skriker och jag försöker sjunga, göra roliga miner, vyscha och hyscha massera magen, "springa efter vatten" och alla andra knep man ska ta till.
Är det vanligt att små barn inte vill ligga i babygymmet, eller sitta i babysittern, eller ligga i soffan, inte vill sova utan endast vara hos sin mamma?
Han blir skitlätt uttråkad och då börjar han först gny, och sedan gallskriker han, så stoppar jag in nappen och då blir han tyst. Gör andra så, använder nappen så mycket, känns som om jag typ mutar han med nappen och köper mej tid.
Eller har han bara ett stort sugbehov?
Så många frågor på saker och ting, man vet ju inte om man gör rätt eller fel!
Frustrerande!
För övrigt är datorn cp, stänger av sig, felsökningar gör av sig själv, ibland funkar inte internet! Massa mupp!
Snart kommer mor och far, då ska jag dammsuga tänkte jag, passa på när jag har "barnvakt" och sedan ska jag försöka tvätta av mej lite i duschen! Hoppas dom ställer upp på det =)
Snart är det fredag, det ser vi fram emot såååå mycket!
håll tummisarna!
Ja så är det, han är fortfarande så liten så han behöver din närhet, du ska se att han kommer intressera sig mer för gymmet om några veckor. Du är ju hans trygghet!
Hamnade här av en ren tillfällighet och har läst en del inlägg.
Kan bara instämma med föregående kommentar. Sonen är så liten och behöver din närhet. Massor av kroppskontakt. Något som barnafadern också kan ge.
Missförstå mig inte, men jag har reagerat starkt på vissa inlägg, typ, skylla på att du varit på dass och inte kunnat trösta. Sambon arbetar väl inte dygnet runt. I din situation hade jag hällt en kanna vatten över honom.
Dessutom måste han väl ha sina lediga dagar så ni kan hjälpas åt med städningen.
Du får ursäkta, men det känns inte som din sambo tar sin del av ansvaret.
Att du ska passa på och städa under tiden han åker på bilmässa, att du då får en mindre att plocka efter.
Jag hade aldrig accepterat det!
Är själv flerbarnsmamma och vi har alltid hjälpts åt. Föräldrarledigheten är ingen semester och den senare delen har barnafadern alltid tagit ut. Vilket gett oss större förståelse för varandra, men viktigast av allt. Pappan och barnet knyter starkare band med varandra.
Hoppas du nte tog illa upp!/
Eva-Lena
