sedorikas

Min lilla berättelse om hur Winton kom till världen

För en vecka sedan exakt, 01,27 vaknade jag av en slags mensvärk. Det höll i sig under natten, ringde och dom tyckte ja skulle vänta and so i did. När R och hans pappa vaknat runt åtta tiden, åt vi en fin frukost. J kom över och han var helt facinerad av mina värkar ;)

Mitt i värk

Till slut kom vi in till sjukhuset 10.40, då var jag öppen 5 cm, jag var uppe och gick mycket och ca 45 min senare var jag öppen 8 cm. Det gick rätt fort med andra ord.



Det började göra rejält ont och jag var i valet och kvalet om ja skulle ta en epidural. Men eftersom det "bara" var 2 cm kvar, så tänkte jag att jag nog skulle klara 2 cm till utan, istället för att riskera att allt stannar upp, eftersom det ändå gått så pass fort.
(skulle visa sig vara jäääävligt dåligt beslut)

Det går nog ca 2-2,5 h, jag är öppen 10 cm, men en slags "kant" är inte riktigt borta.
Det dröjer ett tag innan det sker och jag börjar bli frustrerad.
MAN SKA JU KRYSTA när man är öppen 10 cm, det är ingen som berättat om någon jävla kant.

När jag väl är redo helt, så är inte ungen nere som han ska, utan där får jag ligga med krystvärkar i ca 2,5 h.
Krystvärkar för er som INTE har barn, det är verkligen som att jag måste skita, ja måste skita, hårt och länge och det är svårt att inte ta i.
Men tar jag i så går det bara åt energi utan att det egentligen hjälper till.
Detta var det tuffaste under förlossningen.
Det hände ingenting men jag ger en massa energi på de här "falska krystvärkarna" som jag kallar dom

När det väl är dags att krysta är jag helt jävla slut.
Jag skriker vid ett par tillfällen att jag dör, jag skriker efter kejsarsnitt säkert 50ggr.

Var det gäller R så var han en klippa, han tvingade mej att dricka när jag inte ville. Han la på blöta handdukar på mitt ansikte. Han peppade och sa att jag var duktig. Precis det man behöver i den situationen. Sen att han mitt i en värk ska korrigera ens huvud som far (vilket är det sista man tänker på just vid det tillfället) så blidde jag lite irriterad. Men jag bad han nog bara en gång dra åt helvete :P

När jag skulle krysta var jag som sagt slut, jag hade inte ork att hålla ut hela, så vid ett par tillfällen hängde sig barnmorskan lite på magen för att hjälpa till. Klockan gick och det skedde inte så mycket. jag skrek efter kejsarsnitt och upprepade om och om igen att DET GÅR INTE, JAG ORKAR INTE. (positivt tänkande som vi jobbar med så mycket på jobbet var som bortblåst, ironiskt eller hur)

De började prata om sugklocka istället och jag fick en kvart på mej att fortsätta krysta.
Den smärtan som kommer när huvudet ska ut är sjuk, att känna som att hela underlivet står i brand, det går säkert sönder på alla sätt och vis och då läängtade man verkligen efter nästa krystvärk.

18,31 kom prins Winton till världen, han torkades och under den tiden hade jag inte en tanke på vad det var för kön, jag frågade och då sa dom att det får du strax se. Dom höll upp honom, sa det är en pojke och jag sa gråtandes.
Jag visste det!!


♥ Winton ♥
3930 gram
51cm lång