sedorikas

Idag är jag lite tom på ideer vad jag ska blogga om.
Känner inte att mitt liv är speciellt spännande att läsa om.

Har ju förmågan att göra lite ordspyor och det kan jag säkert få till men ändå, inte lika roligt!

Funderade dock på det här med min bebis i magen, det tar ju ändå rätt mycket tid och tankar ifrån allt annat. Mentalt förbereda sig os.v.

I början av graviditeten fanns det mest nackdelar, det syns inte att man är gravid, men man är trött man ser förjävlig ut. Man kan inte göra saker som man vill göra. Man kan inte äta allt man vill, man måste äta sånt man inte vill äta. Jag kommer bli tjockare och fetare än innan, min mage kommer bli gigantiskt och jag kommer få bristningar. Ja ni är säkert med på vad jag menar.

Men ju längre tiden har gått, ju mer har jag insett att jag kommer nog sakna att vara gravid. Nu när det syns, så tittar folk på en, dom ler och tycker att det är såå fint. Min mage är fin, folk säger till att jag ska akta och gå försiktigt när jag går ute nu när det är halt. Folk hjälper mej och hämtar saker åt mej, så jag slipper bemöda mig att resa mig upp i onödan.

Framför allt kommer jag att sakna att känna buffarna och sparkarna. Vilket säkert jag inte vill ersätta mot att jag faktiskt har bebisen här ute i världen. Men det är en specifik känsla ändock.

Så tji för er män som inte får uppleva och känna detta. De är fantamej en riktig riktig förmån. (säger jag kanske inte så sen när jag sprack och dom fick sy mej på 6 olika ställen i underlivet) hehe...

Skärpning E, nu måste du jobba!