Gravid igen??

Det har gått snart 4,5 månader sedan jag låg och pustade, frustade, skrek , grät och sprack när lilleman skulle komma till världen.

Denna tiden efter har jag hunnit med många avsnitt av unga mödrar, förlossningskliniken o.s.v där man har sett gravida, och födsel av bebisar

Trots att det gått denna ändock långa tid, och ändock att jag älskar min konstiga lilla bebis över allt annat så får jag ångest av att se någon annan föda barn.

När jag ser gravida tjejer på stan så tänker jag faktiskt, STACKARS DIG vad du har att vänta dig. En födsel på xx antal timmar, sömnlösa nätter, eller väldigt få sömntimmar. Detta eviga oroande när bebisen skriker. Magen? Hunger? Nu rosslade det allt när han andades. ANDAS HAN ÖVERHUVUDTAGET??

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är nu 25 bast, och trots en massa läsande, surfande efter information så kom detta som en stor käftsmäll! Snacka om oförberedd och p.g.a detta så kommer jag nöja med med ett barn. Aldrig någonsin trodde jag att det skulle vara så påfrestande och jag fick ändå rådet att njuuuut nu innan bebisen kommer.

Jag älskar Winton, älskar honom så mycket och därför får han säkert över 500 pussar på hela honom varje dag. plus ca 200 av mormor och 100 av moster. Så kan jag inte för mitt liv förstå hur man orkar med två barn, och sen när man kommer börja jobba. Matematiken för mej går inte ihop

Jag önskar att jag kunde säga att guuud vad undebart det var att vara gravid men allt jag tänker när jag ser mina magbilder är min fruktansvärda gravidacne, mina tigerränder på magen och ballongfötter. Jag ser hellre framåt och njuter av det jag fick av graviditet.

Men att få ett barn till finns inte på kartan, but heey, who knows!

Är jag den enda därute som känner såhär?

Kommentarer
Postat av: Lotta

Håller med dej till viss del.

Men jag tycker att själva upplevelsen att föda barn, trotts smärtan och den tid det tog innan bebis var ute, var övermäktig. Vet inte vart man fick alla krafter ifrån. Det är nog det som gör att jag redan nu funderar på flera barn..

Alla är vi olika, och kanske det kommer en tid för dej/er, då ni känner att ni vill ha fler.

Som du skriver... "who konws?"

2010-07-20 @ 22:26:13
URL: http://lottispotta.blogg.se/
Postat av: Ellen

Jag kan säga att när jag fick Isac sa jag ALDRIG MER!!! ge mej alla p-piller,P-stavar och P-sprutor i världen, no way josé att jag går igenom denna vidriga smärta en gång till...men 2,5 år senare är jag inte dummare än att jag ligger där och pustar och frustar... så who knows? ;)

2010-07-20 @ 23:16:03
Postat av: Christin

Känner igen mig direkt. Har fortfarande ångest vid tanke på fler barn. Kan ibland känna hornen i pannan när jag ser gravida, "haha vänta du bara". Lovade även förlossningspersonalen (det tredje skiftet jag hade) att jag skulle adoptera om jag någonsin skulle få fler barn :) Men antagligen kommer man dit igen och sniffar lustgas!

2010-07-23 @ 22:09:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0