sedorikas

När man umgås 24 timmar om dygnet om inte mer med sitt barn, så får man ju automatiskt ett slags övertag över den partner som inte är hemma dygnet runt med sitt barn.

I detta fallet är det ju jag och inte Richard som fått denna gåva att vara hemma med Winton!

Hur känns det då när winton gör ljud som mycket tydligt låter som pappa om och om och om OCH OM IGEN!!!

Det känns förjävligt, det är jag som badar han, ger han mat, byter blöja och leker med honom och sedan så favoriserar han ändå sin pappa som i princip kommer hem, lyfter upp han i luften säger HEEEEEJ med tillgjord röst och leker med han och ungen skiner som om man gett han 1 kg godis.

Inte schysst alls :)

Nu skriver jag detta med lite ironi såklart! alla framsteg i mitt barns vokabulär är ju jätte bra men någon cred för min omsorg borde jag väl ändå få!

så när winton börjar på dagis, då måste han bara skrika efter mamma och inte sin pappa =))

Kan ändock vara glad att hans första ord ändå är hej och inte pappa. Det hade knäckt mej :PP

Dagen har varit som vanlig, tvättat och städat nedervåningen. Gått till netto, mött mor och gått hem igen. Sovit på soffan en sväng, druckit kaffe hos mamma. Sett tredje världskriget där då pappa "slängt" min lillasysters kläder som hon envisas med att slänga på golvet och ej plocka upp.
Ätit och sedan kollat på tv. Sprungit upp till winton två gånger hittills och stoppat in nappen!

Jag är som en lp som står på repeat.

Imorgon ska vi få en OK stämpel på Winton! 6-månaders kollen är på intåg! Sedan föräldrarträff i kalmar!
ska bli såå kul!!

Nattinatt!