motgång
Jag är rätt envis av mig. Vid motgångar ger jag mig inte. utan man kämpar vidare! just nu med alla hormoner så fort det blir någon motgång så känner jag bara att mitt liv suger, allt är Skit. jag vill typ dö. hoppa från ölandsbron. det är fan fett jobbigt! just nu längtar jag mest efter att känna lite rörelser i magen. Så man liksom känner att den lever och att de går framåtdrömde inatt att bebis kom i denna månad men att barnen ändå var som ett fullgånget barn. En pojke! och det gjorde inte ens ont att föda. så mycket bra men så mkt fel... dammit!
Kommentarer
Trackback
